Under sommar och höst blommar så kallade blågröna alger, som egentligen är cyanobakterier.
Övergödningen är det absolut största problemet i Östersjön, och ett av de värsta symptomen är tillväxten av farliga cyanobakterier som även kallas blågröna alger.
Stiftelsens projekt för rening av avloppsvatten från S:t Petersburg är ett av de mest framgångsrika vattenvårdsprojekt som någonsin genomförts i Östersjön.
Gipsprojektet vid Vanda å. Åtgärden minskar belastningen av närings- och fasta ämnen och förbättrar därmed vattendragens ekologiska tillstånd.
Målet för Guldvivas
30-kollektion är att hindra tillväxten av 30 ton blågröna alger.
Östersjön består av bräckt vatten, skiktat i en unik blandning av sött ytvatten och tyngre saltvatten som strömmar in från Nordsjön. Salthalten snittar på 35 promille, vilket är ungefär en femtedel av halten i de stora oceanerna. Östersjön är också ett grunt hav, med ett medeldjup på bara 54 meter, jämfört med 4 kilometer i Atlanten och 1,5 kilometer i Medelhavet. Vattenmassorna kan endast skiftas via de trånga sunden vid Danmark, och det tar mellan 20 och 30 år för hela vattenmängden att bytas ut. Det här gör Östersjön till ett känsligt hav, där miljögifter och näringsämnen stannar kvar och orsakar stor skada.
Övergödningen är det absolut största problemet i Östersjön, och ett av de värsta symptomen är tillväxten av farliga cyanobakterier som även kallas blågröna alger. Övergödningen orsakas i huvudsak av kväve- och fosforutsläpp som ger näring åt algerna och även åt andra större vattenväxter. Kväve och fosfor kommer ut i havet exempelvis via vårt avloppsvatten, från trafiken och allra mest genom avrinning från åkermarken.
– För att stoppa övergödningen och rädda Östersjön måste vi akut minska utsläppen av näringsämnen. Inom John Nurminens Stiftelse arbetar vi med konkreta projekt som hjälper havet att återhämta sig, förklarar Erkki Salo, Fundraising Director på John Nurminens Stiftelse.
Under de senaste tio åren har John Nurminens Stiftelse startat över 30 projekt för att rena Östersjön, varav 20 redan är slutförda. Bara genom att rena avloppsvattnet från St Petersburg och minska utsläppen från en gödselfabrik vid floden Luga har den årliga fosforbelastningen i Finska Viken minskat med upp emot 75 procent. Stiftelsens projekt I St Petersburg är ett av de mest betydelsefulla vattenvårdsprojekten någonsin i Östersjön, med miljömått mätt.
Målet för Guldvivas 30-kollektion är att hindra tillväxten av 30 ton blågröna alger.
– Alla medel från smyckena går in i budgeten för stiftelsens projekt i Östersjön. Vårt arbete styrs av mätbara resultat och effekter och inom varje projekt kalkyleras priset för ett avlägsnat kilo fosfor. Därför vet vi att varje smycke hjälper oss att hindra tillväxten av 30 kilo alger, säger Erkki Salo.
Läs mer om pågående projekt hos John Nurminens Stiftelse här
Övergödning – en ond cirkel i Östersjön
Utsläpp av kväve och fosfor, tillsammans med värme, göder tillväxten av alger i ytvattnet. Detta orsakar syrelöshet i vattnen nära botten, då döda alger sjunker ner och det syre som finns går åt för att bryta ner dem. Vid nedbrytning i syrelösa förhållanden produceras giftigt svavelväte, som utplånar bottenlevande organismer i området. Från botten frigörs också fosfor som har lagrats där. Det kallas havets interna belastning. Om vattnet blandas kraftigt skapas en ond cirkel där fosforn från botten når ytskikten och leder till ännu rikligare algblomning.
Näringsämnena göder också tillväxten av trådalger, de vi ser som en grön smet längs våra stränder. Trådalgerna konkurrerar ut Östersjöns fleråriga alger, såsom blåstången som i ett friskt hav fungerar som lekplats för många fiskarter.
